Brosch, “X”, silver.
Min vardag har inte påverkats så mycket av virusets framfart. Livet på landet är rätt så glest formulerat redan från början och eftersom jag bor och jobbar på samma plats krävs inga beslut om nya resrutter eller liknande. Vad jag däremot reflekterat över är hur nära sig själv man kommit. Inte bara i bemärkelsen ensam, vilket också delvis är fallet, utan att vi mäter allt utifrån vår alldeles egna måttstock. Människors uppenbara lust att vara individer ihop med att våra egoistiska sidor lyser som stoppljus. Alla mäter utifrån sig själva men ändå sitter vi ihop.
Broschen symboliserar jaget och strålarna den påverkan vi har på andra människor och de behov vi har av våra medmänniskor. Att vi konsthantverkare är i stark beroendeställning till vår omgivning har länge varit en skarp sanning. Nu när många väljer att konsumera bara det absolut nödvändiga, alternativt lyxa till det med en hel låda jäst och tre balar toapapper, saknar vi de där trådarna. Både för vår överlevnad men också för att det är så viktigt att det finns någon där på andra sidan.
Hallå! Är det någon som hör och ser vad jag gör?!
Åsa Lockner, född 1973, bosatt och verksam med egen verkstad i Mellösaverken, Sundtorp. MFA magisterexamen i metallformgivning, Konstfack. Representerad på Nationalmuseum och Röhsska museet.
PRIS: 8 200 kr